Hmmmmm...

Varför är det alltid de dåliga låtarna som fastnar i huvudet och inte de som man verkligen tycker om? Jag menar såhär: det finns låtar som jag verkligen älskar och inte skulle ha något emot att de spelades på repeat inne i mitt huvud hela dagen. Det skulle bli ett fett soundtrack till mitt liv liksom. Sedan finns det låtar som man råkar höra en gång och sedan aldrig mer vill höra. I hela sitt liv. Men ändå är det dem som fastnar.

På jobbet är det speciellt farligt att få en låt i huvudet. Händer det hemma kan jag sjunga sången högt och då brukar den försvinna. Står jag däremot vid esspressomaskinen och skummar mjölk skulle folk nog glo lite konstigt om jag helt plötsligt brast ut i sång. I lördags hade jag en av de hemskaste låtarna jag vet på huvudet: Skaka Rumpa med Sean Banan. Jag höll på att bli galen!

Kund: En mellanlatte tack
Jag: det blir 34 kronor tack
Kund: här
Jag: tack ska du ha, här är 16 kronor tillbaka
Kund: tack så mycket
Jag: tack själv.... RRRRRUUUMMPAAAA, kött fifan skaka den för sean banan!
Kund: Ehrrrr?

Inte så lyckat... OBS! Det hände alltså inte i verkligheten, tack och lov.