Jag kommer Aya, jag är på väg! Snart ska vi återförenas. Jag vet precis hur det kommer att bli. Jag kommer att stå utanför Triangeln bland emokids som sitter på marken och surar. Helt plötsligt kommer hela min värld att lysas upp. För därborta på trottoaren kommer den vackraste uppenbarelse ni kan tänka er gående. Hon har musik i öronen och en väska över axeln. Jag kastar den röda ros jag hållit i handen och springer mot henne. Aya får äntligen syn på mig också och hoppar upp i min famn. Hon är lätt som en fjäder och jag snurrar runt några varv med henne i mina armar. Aya skrattar av lycka. Vi ser varandra djupt in i ögonen.

Aya: Hur är det?
Jag: det är bra, själv?

Mer än så behöver vi inte säga.